lajar lajar pants on fajar

I dessa innebandytider, då allt börjar vakna till liv och bloggar återigen börjar fyllas med info om kommande säsong, är det inte oväntat att man börjar längta lite.. Speciellt saknar jag 1:ans vagn (som jag då hatade) mot östra sidan av Göteborg..

Men när man saknar något är det bra att påminna sig själv om vad man har, därför tog jag och Peter våra kameror i högsta hugg och cyklade en runda när solen kastade sina sista strålar över detta fina landskap:








Trivs rätt bra där jag är!

***

Jag sprang med sopor idag på jobbet, och det ter sig sådant att man måste in genom två portar och ut på en jätteinnergård där avfallsstationen står. Jag skulle tippa att det är en lätt promenad på 150 meter, men den blir nästintill dryg när man ska slänga 8 sopsäckar.
Anywaj.
Idag satt det två äldre damer på en bänk på innergården och lapade skugga, och artig som jag är sa jag "hej hej!!" till dessa när jag gick förbi med min första runda skit. När jag sen kom tillbaka en andra gång informerade jag dem att det var samma person som sa hej förut, som nu befinner sig bakom ännu fler sopsäckar. När jag är på väg tillbaka har dom flyttat på sig lite till vänster, och den ena klappar på den nu lediga platsen på bänken:
(Läs på skånska) - "Ah kåem nu häer o sitt daj ner litta granna, de e ju inta kloekt va du rinner fram o tillbaga!"
- Men jag tror inte min chef blir så glad om jag sätter mej ner just nu...
- (jätteskånska igen) "Ah men de e baaoora att saja att de va tvo tanter som tvinga daj att sitta ner, for du såg så svitt ud, sitt daj nu ner en liden stund!"

Man vill ju inte vara oartig, så jag satte mig ner, och det var tamejfasen det trevligaste på länge. Jag fick en förhandsvisning av hur ljugarbänken kommer se ut och kännas när jag blir gammal.