söndag 30 maj 2010
lördag 29 maj 2010
...och när jag ändå e igång .. När man är lite sådär stressad över olika grejjer är det lätt att falla in i gamla mönster, för att göra sitt liv så okomplicerat som möjligt.
Jag brukar ha lite svårt med aptiten när det är för mycket (jag gillar att äta, men jag kan aldrig komma på vad jag e sugen på). Men idag föll jag verkligen in i gamla mönster på Konsum. Blodpudding!
Vid ung ålder, när resten av familjen åt entrecote, åt jag blodpudding! Det va tydligen godare.. Snart ska vi se om smaklökarna har ändrats...
Jag brukar ha lite svårt med aptiten när det är för mycket (jag gillar att äta, men jag kan aldrig komma på vad jag e sugen på). Men idag föll jag verkligen in i gamla mönster på Konsum. Blodpudding!
Vid ung ålder, när resten av familjen åt entrecote, åt jag blodpudding! Det va tydligen godare.. Snart ska vi se om smaklökarna har ändrats...
Nu ska jag bara skriva klart min utredning om kameraövervakning, med jobb och allt annat trams har jag ca 2 dagar kvar på mig.
Men efter det börjar livet!!! =) Eller ja... Jag ska iaf då hinna städa min lägenhet och kanske använda mitt kök för första gången på två veckor. Just nu håller jag dörren stängd och besöker endast kylskåpet när det är frukostdax. Jag har bara en kniv kvar, sen måste jag diska. Eller ja, det går ju att använda skedar med.. Fast då tar ju alternativen för oboj-blandning slut mycket snabbare, och det vore en smärre katastrof. Livet är hårt, fast ändå inte.
Om jag är blir klar på måndag ska jag köpa en ny dammsugare för att fira.
Men efter det börjar livet!!! =) Eller ja... Jag ska iaf då hinna städa min lägenhet och kanske använda mitt kök för första gången på två veckor. Just nu håller jag dörren stängd och besöker endast kylskåpet när det är frukostdax. Jag har bara en kniv kvar, sen måste jag diska. Eller ja, det går ju att använda skedar med.. Fast då tar ju alternativen för oboj-blandning slut mycket snabbare, och det vore en smärre katastrof. Livet är hårt, fast ändå inte.
Om jag är blir klar på måndag ska jag köpa en ny dammsugare för att fira.
fredag 28 maj 2010
torsdag 27 maj 2010
S+E = sant
Nu när Simon Cowell inte har något jobb på American idol längre, kan inte någon betala honom för att vara jury i eurovision song contest? Det hade väl varit helt perfekt?! Jag kan se honom sitta där och bara totalsåga 80% av sångfåglarna..
Jag ryser av bara tanken..
Jag ryser av bara tanken..
onsdag 19 maj 2010
Soulsearching
Här följer ett sånt där halvpersonligt inlägg (hurraaa.......), som innehåller lite överflödig och halvflummig information om mig.
I måndags gjorde jag fystester hos polisen.
Jag tyckte att jag hade förberett mig så bra jag kunde, övade på löpning och testade Harres. Allt gick rätt väg och självförtroendet var bra sista veckan innan testet. Jag hade kontroll på saker och jag hade lyckats tänka bort mitt halvonda knä. Så när dagen kom var jag självklart nervös, men inte orolig.
Vi började med löpningen och jag sprang på 9.13, vilket var en sänkning av mitt rekord med 16 sekunder. Sjukt nöjd och lättad över att "det svåraste" var över gick vi in till hallen för två till tester. Ett av dom skulle bli mitt fall. En 77 kilo tung docka.. Vi skulle först öva lyfttekniken på varandra, men den tjejen jag skulle göra det på hade nåt fel på axeln, så jag fick ge mig på dockan. Jag blev så fruktansvärt paff när jag insåg att den var VÄLDIGT tung. Stressen attackerade mig som ett brev på posten. När vi sen officiellt skulle lyfta dockan och släpa den 15 meter var jag sist i min grupp, och där stod jag och stressade upp mig och hade min mentala styrka nere i källaren. Så när jag gick fram till dockan, greppade tag och insåg att jag inte kom en centimeter, fick jag panik inombords. "Jag har inte det som krävs", roterade en röst inom mig. Detta skulle inte gå... Och det gjorde det inte heller...
Sicken tomhet. Så overkligt. Så dumt!
Självklart fullföljde jag och gjorde Harres test (snabbast av alla!!!!) för att visa karaktär och få utlopp för lite adrenalin.
Det var först när jag kom in genom dörren i Lund som jag blev riktig ledsen och undrade vad fan som hade hänt?! Min lyftteknik var dålig, det fick jag bekräftat, men varför lyckades inte jag hitta några superkrafter inom mig?! Kanske för att jag inte har några...
Jag skulle gärna vilja skylla på mitt knä, för det enda jag inte kan göra är att sitta på huk. Något som är en extrem fördel när man ska lyfta dockan. Jag lägger reflexivt mycket vikt på vänster ben, vilket nog inte gjorde det hela lättare för mig.
Men samtidigt, när jag kom hem var jag inte mest ledsen över det faktum att jag inte fixade dockan. Det som gnagde mig mest var vad folk skulle tänka om mig. SÅ HIMLA DUMT!
Efter att Fanny pratat med mig och fått mig att tänka på vissa saker, har jag insett att det kanske är dags för lite soulsearching.....
Jag har stor del av mitt liv levt på talang inom idrottsliga aktiviteter, och detta kan ha gjort att jag aldrig riktigt "behövt" ta i ordentligt utan jag har kommit undan billigt tack vare fin teknik eller snygga passningar.. Självklart har jag haft krav på mig själv, men dom har till stor del varit baserade på andras tankar om min insats. Så dumt (x2)... Så när jag nu hamnade i ett läge där alla stod och tittade och tankar flög runt i mitt huvud om hur många jag skulle behöva berätta för att jag misslyckats, fick jag vad som kändes som ett betongblock över mig.
Hur skulle jag förklara detta?? Hur skulle alla tänka? Vad besvikna folk skulle bli på mig...
... Att misslyckas är något högst personligt, och därför något extremt jobbigt för själen. MEN om jag kan komma till en punkt där jag kan fokusera bort tanken om vad andra ska tycka (detta gäller främst i idrottssammanhang) och därmed våga ge mig på saker som verkar omöjliga för att sedan lyckas med dom, då är jag en bra bit på vägen!
På detta sättet kan mitt lilla bakslag med dockan vara en extremt positiv händelse. Idag känner jag mig extremt motiverad att få ordning på knät (röntgen 1 juni) så jag därefter kan träna som en tjur, för att sedan kunna slänga upp den där jävla dockan på axlarna och moonwalka 15 meter!
Vad jag försöker komma fram till är att man gör sig själv en sån stor otjänst genom att fokusera på hur man ser ut utifrån. Det bästa man kan göra är att gräva ut det absolut mörkaste, fulaste och jobbigaste inifrån- kasta ut det och börja från scratch med sig själv!
Så, nu fokuserar jag på framtiden "blicka framåt" står det ju faktiskt på min arm!
I måndags gjorde jag fystester hos polisen.
Jag tyckte att jag hade förberett mig så bra jag kunde, övade på löpning och testade Harres. Allt gick rätt väg och självförtroendet var bra sista veckan innan testet. Jag hade kontroll på saker och jag hade lyckats tänka bort mitt halvonda knä. Så när dagen kom var jag självklart nervös, men inte orolig.
Vi började med löpningen och jag sprang på 9.13, vilket var en sänkning av mitt rekord med 16 sekunder. Sjukt nöjd och lättad över att "det svåraste" var över gick vi in till hallen för två till tester. Ett av dom skulle bli mitt fall. En 77 kilo tung docka.. Vi skulle först öva lyfttekniken på varandra, men den tjejen jag skulle göra det på hade nåt fel på axeln, så jag fick ge mig på dockan. Jag blev så fruktansvärt paff när jag insåg att den var VÄLDIGT tung. Stressen attackerade mig som ett brev på posten. När vi sen officiellt skulle lyfta dockan och släpa den 15 meter var jag sist i min grupp, och där stod jag och stressade upp mig och hade min mentala styrka nere i källaren. Så när jag gick fram till dockan, greppade tag och insåg att jag inte kom en centimeter, fick jag panik inombords. "Jag har inte det som krävs", roterade en röst inom mig. Detta skulle inte gå... Och det gjorde det inte heller...
Sicken tomhet. Så overkligt. Så dumt!
Självklart fullföljde jag och gjorde Harres test (snabbast av alla!!!!) för att visa karaktär och få utlopp för lite adrenalin.
Det var först när jag kom in genom dörren i Lund som jag blev riktig ledsen och undrade vad fan som hade hänt?! Min lyftteknik var dålig, det fick jag bekräftat, men varför lyckades inte jag hitta några superkrafter inom mig?! Kanske för att jag inte har några...
Jag skulle gärna vilja skylla på mitt knä, för det enda jag inte kan göra är att sitta på huk. Något som är en extrem fördel när man ska lyfta dockan. Jag lägger reflexivt mycket vikt på vänster ben, vilket nog inte gjorde det hela lättare för mig.
Men samtidigt, när jag kom hem var jag inte mest ledsen över det faktum att jag inte fixade dockan. Det som gnagde mig mest var vad folk skulle tänka om mig. SÅ HIMLA DUMT!
Efter att Fanny pratat med mig och fått mig att tänka på vissa saker, har jag insett att det kanske är dags för lite soulsearching.....
Jag har stor del av mitt liv levt på talang inom idrottsliga aktiviteter, och detta kan ha gjort att jag aldrig riktigt "behövt" ta i ordentligt utan jag har kommit undan billigt tack vare fin teknik eller snygga passningar.. Självklart har jag haft krav på mig själv, men dom har till stor del varit baserade på andras tankar om min insats. Så dumt (x2)... Så när jag nu hamnade i ett läge där alla stod och tittade och tankar flög runt i mitt huvud om hur många jag skulle behöva berätta för att jag misslyckats, fick jag vad som kändes som ett betongblock över mig.
Hur skulle jag förklara detta?? Hur skulle alla tänka? Vad besvikna folk skulle bli på mig...
... Att misslyckas är något högst personligt, och därför något extremt jobbigt för själen. MEN om jag kan komma till en punkt där jag kan fokusera bort tanken om vad andra ska tycka (detta gäller främst i idrottssammanhang) och därmed våga ge mig på saker som verkar omöjliga för att sedan lyckas med dom, då är jag en bra bit på vägen!
På detta sättet kan mitt lilla bakslag med dockan vara en extremt positiv händelse. Idag känner jag mig extremt motiverad att få ordning på knät (röntgen 1 juni) så jag därefter kan träna som en tjur, för att sedan kunna slänga upp den där jävla dockan på axlarna och moonwalka 15 meter!
Vad jag försöker komma fram till är att man gör sig själv en sån stor otjänst genom att fokusera på hur man ser ut utifrån. Det bästa man kan göra är att gräva ut det absolut mörkaste, fulaste och jobbigaste inifrån- kasta ut det och börja från scratch med sig själv!
Så, nu fokuserar jag på framtiden "blicka framåt" står det ju faktiskt på min arm!
lördag 15 maj 2010
onsdag 12 maj 2010
tisdag 11 maj 2010
Maj går ju hur snabbt som helst!
Nu är det mindre än en vecka kvar till jag ska pinas i Kristianstad, och det börjar kännas riktigt bra!
Har aldrig varit nån stark löpare, det dröjde tills lumpen 2004 innan jag sprang milen för första gången (då ska man ha i åtanke att jag spelat elitinnebandy i 4 år) och två kilometer tar emot som bara den. MEN jag har på en vecka sänkt min tid med en minut, och nu dör jag inte när jag kommer i mål, vilket är rätt så positiv utveckling.
Igår kom det ca 40 småflickor och ställde sig mitt i vägen för mig under mitt andra varv, men när en av dom hörde mitt flåsande (inte så svårt) flyttade dom på sig som om jag vore Jesus. Jag lyckades flämta fram till deras tränare att det var Coopers test på G, och han förpassade de små liven till en annan plats. Snällt.
Senare, när jag låg och förbättrade mina magmuskler, kom samma grupp och skulle kasta spjut och diskus i närheten av mig. Jag gjorde då en snabb sidledsförflyttning, eftersom jag ansåg det högst ovärt att bli spetsad..
Idag ska jag och jobbet åka till Lillsjödal utanför Hässlehåla, för teambuilding och dylikt.. Det ska bli skitkul, det ryktas om volleybollturnering. Jag ska vinna.
Bilder kommer i veckan!
Pussel!
Nu är det mindre än en vecka kvar till jag ska pinas i Kristianstad, och det börjar kännas riktigt bra!
Har aldrig varit nån stark löpare, det dröjde tills lumpen 2004 innan jag sprang milen för första gången (då ska man ha i åtanke att jag spelat elitinnebandy i 4 år) och två kilometer tar emot som bara den. MEN jag har på en vecka sänkt min tid med en minut, och nu dör jag inte när jag kommer i mål, vilket är rätt så positiv utveckling.
Igår kom det ca 40 småflickor och ställde sig mitt i vägen för mig under mitt andra varv, men när en av dom hörde mitt flåsande (inte så svårt) flyttade dom på sig som om jag vore Jesus. Jag lyckades flämta fram till deras tränare att det var Coopers test på G, och han förpassade de små liven till en annan plats. Snällt.
Senare, när jag låg och förbättrade mina magmuskler, kom samma grupp och skulle kasta spjut och diskus i närheten av mig. Jag gjorde då en snabb sidledsförflyttning, eftersom jag ansåg det högst ovärt att bli spetsad..
Idag ska jag och jobbet åka till Lillsjödal utanför Hässlehåla, för teambuilding och dylikt.. Det ska bli skitkul, det ryktas om volleybollturnering. Jag ska vinna.
Bilder kommer i veckan!
Pussel!
torsdag 6 maj 2010
1990 nånting - Snook!
Igår såg jag en tjej som gick in i en telefonkiosk (ja dom finns fortfarande) och stoppade i ett telefonkort (ja DOM finns fortfarande) och ringde upp någon.... Känns inte det lite retro?
Kommer ihåg (för hundra år sen) när jag samlade på sånnadär fräcka telefonkort med fina bilder på. Det var i samma veva som jag och min kompis Simon sprang omkring och tryckte in de svarta "blobbarna" på de "nya" parkeringsautomaterna.. Om man hade tur, kunde man få ut någons bortglömda mynt!
Ni som är födda efter 1985 vet inte vad jag pratar om, så jag lägger ut några bilder (inte tagna av mig).
Kommer ihåg (för hundra år sen) när jag samlade på sånnadär fräcka telefonkort med fina bilder på. Det var i samma veva som jag och min kompis Simon sprang omkring och tryckte in de svarta "blobbarna" på de "nya" parkeringsautomaterna.. Om man hade tur, kunde man få ut någons bortglömda mynt!
Ni som är födda efter 1985 vet inte vad jag pratar om, så jag lägger ut några bilder (inte tagna av mig).
måndag 3 maj 2010
Baby we were born to rruuuuuuuun!
Hej hej!
Jag vet att jag är dålig på uppdatering, men det händer lite mycket nu, så jag har inte velat "jinxa" saker och ting. =)
Har skaffat mej ett jobb på espressohouse, börjar heltid från och med nästa vecka. Härligt att få leva i kaffeångorna återigen!
Dessutom fick jag reda på idag att jag gått vidare till fystesterna hos polisen, och det var väldigt skönt! Den 17e gäller det...
Annars lunkar allt på, jag har 2 grejjer kvar i skolan, en inlämningsuppgift och en lång utredning, hoppas inte jobb tar musten ur mej, för jag har högsta betyg i allt än så länge (check!!!) och det vore lite surt att ända på ett vinnande koncept nu i slutspurten.
Idag ska jag även knalla till ortopeden i malmö, för att kolla upp så mitt knä är ok. Jag tror att det ska gå bra, men man har ändå en liten klump i magen. Amputation? ;)
Jag vet att jag är dålig på uppdatering, men det händer lite mycket nu, så jag har inte velat "jinxa" saker och ting. =)
Har skaffat mej ett jobb på espressohouse, börjar heltid från och med nästa vecka. Härligt att få leva i kaffeångorna återigen!
Dessutom fick jag reda på idag att jag gått vidare till fystesterna hos polisen, och det var väldigt skönt! Den 17e gäller det...
Annars lunkar allt på, jag har 2 grejjer kvar i skolan, en inlämningsuppgift och en lång utredning, hoppas inte jobb tar musten ur mej, för jag har högsta betyg i allt än så länge (check!!!) och det vore lite surt att ända på ett vinnande koncept nu i slutspurten.
Idag ska jag även knalla till ortopeden i malmö, för att kolla upp så mitt knä är ok. Jag tror att det ska gå bra, men man har ändå en liten klump i magen. Amputation? ;)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
