Äntligen!
I x antal veckor har jag jobbat och pluggat samtidigt.
Det har väl fungerat, men inte utan vissa.. Ja vad ska man kalla det... bortprioriteringar?
För när jag insåg att mitt köksskåp såg ut såhär.....
I x antal veckor har jag jobbat och pluggat samtidigt.
Det har väl fungerat, men inte utan vissa.. Ja vad ska man kalla det... bortprioriteringar?
För när jag insåg att mitt köksskåp såg ut såhär.....
Det hårda livet har alltså nu mot slutet bestått av att bre sina frukostmackor med skedar och att äta någon annan stans. Jag fattar inte hur folk orkar i längden.. Eller det är kanske inte alla som har det såhär?
Men men, i torsdags klockan 17 gick jag på en minisemester och kosan styrde med flickvännen mot Götlaborg. Efter en fantastisk helg med klippning, drickning, solning och paddling landade jag hemma i Lund igår kväll. När jag gick och la mig kom en såndär underbar känsla som har lyst med sin frånvaro.. JOBBÅNGEST!
Nu tror ni att detta skulle vara något negativt? Icke! Jag välkomnar den med öppna armar! För vad innebär det att jobba? Jo, det innebär att man (för det mesta) får lov att komma hem och inte behöva tänka på något annat än sin disk som vill ha uppmärksamhet..
Något som också bortprioriterats är träningen, på onsdag ska jag till gymmet och svettas!
En tredje sak som bortprioriterats är min FULA HALL! Jag hatar den, och nu ska jag ta tag i saker och ting genom att måla över den hiskeligt fula tapeten samt kanske möblera den på något sätt..
Baj får now.
Jag blev riktigt inspirerad, här ska diskas! /Panna
SvaraRadera